Jahapp, idag är det alltså dags att flytta ut från butikslokalen.

Vi har morgondagen på oss också men det är mycket som ska hinnas med!

Möbler ska nedmonteras, bäras, köras och bäras igen.

Glas, keramik, porslin, kläder, skor och annat smått och gott ska inventeras och packas med noggrann lådmärkning.

För att inte tala om c:a 450 rullar tapeter.

Papper ska sorteras och sparas på säkert ställe.

Spikar och krokar ska bort och väggar spacklas.

Hela lokalen ska städas, dammsugas, och skuras.

Butiksnamnet ska ner och fönster tvättas.

En del möbler och annat ska köras iväg till sopstationen.

En möbel har jag gjort mitt bästa för att hitta ett nytt hem till då jag inte alls är förtjust i att slänga saker, men det tycks inte var någon som vill förbarma sig - trots att den är gratis!

Det är 2 sektioner med skåp nedtill (syns ej på bilden). Kan du tänka dig att ta hand om den? Om du hör av dig snabbt så kan vi till och med köra hem dem till dig om du bor i närheten! Släng iväg ett sms till 070-7568959 eller maila. Men det är bråttom!

Jodå, s'att... Det här blir nog ett par långa dagar, i synnerhet för undertecknad som inte kunnat sova en blund =)

Så snart vi hunnit andas så kommer jag att uppdatera hemsidan med allt sådant som inte har hamnat där.

Simma lugnt :)

/Wanja

Så var det då dags. På söndag är den allra sista öppetdagen i vår butik Wanjas Vardagsrum på Bergsundsgatan 21 vid Hornstull. Vi kommer att fortsätta försäljningen på nätet för avhämtning på vårt lager, sen har vi förstås en del möbler till försäljning på Kafé Copacabana! Bor du inom Stockholm så erbjuder vi hemtransport till en billigt penning och om du inte har jättebråttom så levererar vi även till närliggande län samt till södra Sverige.

Eftersom vi inte kan klämma in allt från butiken i vår lagerlokal så pågår just nu en utförsäljning av möbler, se exempel på http://www.wanjasvardagsrum.se/mobler

Du som har lämnat in saker för kommissionsförsäljning: Kontakta oss snarast om du vill hämta dem, annars fotograferar vi dem och säljer via nätet!

De sista öppetdagarna är:

Fredag 26/11 15.00-20.00

Lördag 27/11 12.00-19.00

Söndag 28/11 12.00-19.00

Vi ses!

Hur gör du för att inte ta åt dig alltför mycket av saker som händer runt dig?

Jag har stora problem med just detta. Det kan handla om ett hemskt inslag på nyheterna, någon som skriver ett deprimerat inlägg på Facebook, en bekants bekant som hamnat i blåsväder - ja, nästan vad som helst, faktiskt. Så fort någon i min närhet eller i dess periferi andas det allra minsta om någon form av problem måste jag lägga mig i. Inte för att jag alltid kan göra något, utan för att jag helt enkelt inte kan låta bli att försöka se saken ur en annan vinkel och hitta lösningar. Ofta har jag absolut ingenting nytt att komma med, det enda det leder till är att jag får en klump i bröstet. Den berömda ångestklumpen.

Jag ser det inte som något negativt om det finns en liten chans att faktiskt hjälpa någon att komma på nya tankar eller lösningar, men när det handlar om människor jag överhuvudtaget inte känner så leder det absolut ingenstans.

Som idag. Jag fick veta att en människa jag enbart haft mailkontakt med efter en Traderaaffär avlidit i cancer. Det var inte helt nyligen det hände heller. Genast kommer ångestklumpen och jag undrar om hennes make fått det stöd han behöver och om han har människor i sin närhet som hjälper honom att bearbeta sorgen.

Vad leder dessa tankar till, annat än att det lilla uns av energi jag har kvar efter att ha gått in i väggen totalt går om intet? Den avlidna blir inte återuppväckt. Hennes man känner inte mindre sorg för att jag känner smärta.

Jag behöver lära mig att inte kasta mig in i precis allt och allas mående och problematik. Det finns proffs som tar hand om sådant och jag måste inse att jag ibland är maktlös. Det går liksom inte att bära alla varelsers smärta och samtidigt ha kraft och energi att gå framåt.

Just därför ser jag sällan på nyheterna. Maktlösheten inför allt fruktansvärt som vi människor gör mot varandra blir för mycket.

Hur gör du för att inte låta din energi gå åt till saker du inte rår över?

Kom gärna med tips, jag lyssnar...

Det är mycket som rör sig i min skalle just nu, några av tankarna handlar om:

Tandvärk
Hur kommer det sig att den allra värsta tandvärken alltid dyker upp just när man absolut inte har varken tid eller energi? Förkylningar tenderar ju att hälsa på när man är som mest stressad, men jag fattar inte riktigt varför tandvärken får för sig att göra samma sak. Detta medför den återkommande frågan: Varför gäller inte samma högkostnadsskydd för tandvård som för övrig läkarvård? Nu talar jag givetvis inte om kosmetisk tandvård, det förstår jag att man får stå för själv, men man måste väl kunna tugga? Dessutom kan elaka tandinfektioner sprida sig och bli livshotande och den vård som krävs i dessa fall kostar staten bra mycket mer... Idag betalar du själv alla tandvårdskostnader upp till 3000 kr/år, mellan 3001 och 15000 kr betalar du 50%. Har du så pass stora behov att det går på ännu mer betalar du 15% av den del som överstiger 15000 kr. Du får dock en "tandvårdscheck" på 150 kr/år som kan dras av på kostnaden, men det gör ju ingen större skillnad. Sedan är det så att ersättningen görs efter ett fastställt referenspris; är din tandläkares taxa högre än detta så får du vackert stå för merkostnaden själv. Nä, visst är det så att samma regler borde gälla här som för resten av kroppen, d.v.s att högkostnadsskyddet träder in redan efter 900 kr/år. Friska tänder ska inte vara endast välbetalda förunnat. Jag minns med fasa något jag läste för kanske 10 år sedan, en arbetssökande man i Örebro som hade problem med en framtand. Socialen hjälpte till med kostnaden för utdragning men inte rotfyllning. Jag undrar hur lätt det blev för honom att söka arbete? Hur mådde han psykiskt efter det och vilket självförtroende hade han?

Psykiskt mående, ja.

Hur länge ska en människa egentligen behöva vänta på att få hjälp?
Jag sökte själv terapi för några år sedan. Det enda som hände var att jag fick äta ångestdämpande och prova mig fram bland olika SSRI-preparat (selektiva serotoninåterupptagningshämmare, icke beroendeframkallande antidepressiva). När jag gjort detta i ett år och fortfarande var under isen samt fick panikångest så frågade jag när jag skulle få börja min samtalsterapi och fick svaret "Inte förrän du mår bättre". Moment 22? Nåväl, jag har klarat mig men det är det absolut inte alla som gör. Det är många som helt enkelt inte orkar vänta hjälp... Jag tror att man måste inse att när en människa söker denna typ av vård så är det i princip ALLTID bråttom. Det är liksom ingenting man gör i något slags förebyggande syfte utan när man väl ringer till en psykiatrisk mottagning har man ofta mått mycket dåligt under en längre tid. Det finns helt enkelt ingen ork kvar. Så länge inte väntetiderna kortas och de hjälpsökande tas på större allvar kommer vi att se en ökning av självmord, vissa typer av våldsbrott och sjukskrivningar.

Sjukskrivningar, ja... Finns de fortfarande?

Försäkringskassan och politiken rörande sjukförsäkringen har verkligen blivit en het potät i år. Nya fall uppdagas hela tiden om människor som är allvarligt sjuka men som tvingas söka arbete. Det värsta är att det handlar om så ofantligt många fler än de fall som blir belysta i media. Det stegrande bidragsfusket ska ha varit anledningen till nya, hårdare tag - ett fusk som har visat sig handla om 0,04% av alla utbetalningar från Försäkringskassan 2009. http://www.dagensarbete.se/home/da/home.nsf/unid/26578784053D6464C12577CE004C9F66?OpenDocument

Ett annat problem som funnits länge är handläggningstiderna hos både Försäkringskassan och A-kassan. Även om man är sjuk eller arbetslös så är man ju så illa tvungen att äta, bo och leva. Ändå så är det tydligen ok att folk ska behöva vänta i flera månader på att få de pengar de är berättigade till. Detta medför givetvis ökad stress hos de berörda vilket kan leda till att tillståndet hos den sjukskrivna försämras samt sömnproblem o.dyl som definitivt inte gör det lättare för den arbetssökande att komma ut i arbetslivet. Under tiden man väntar på utbetalning kan man tvingas ta dyra krediter och har man inte den möjligheten kanske man mister hus och hem - hur väl fungerar denna människa efter det?

Handläggningstider, ja...

Socialförvaltningen är ytterligare ett exempel på en instans som behöver förnyas. Om du som förälder självmant tar kontakt med dem för problem i hemmet så är det AKUT. Ingen vill väl i första taget erkänna att man tappat greppet om sina barn eller om sitt liv, så när man väl söker hjälp så har man ofta gått på knäna under en längre tid och använt alla sina verktyg. Trots detta kan det handla om flera månaders väntetid innan en utredning görs! Under dessa månader förvärras ofta situationen då uppgivenheten ätit upp den sista energin och familjen riskerar att hamna i ytterligare problem. Däremot ser det annorlunda ut om familjens problemtonåring gör dumheter som han åker dit för, DÅ finns det resurser att sätta in omedelbart. Detta är så urbota dumt, när ska vi inse att hjälpen ger störst resultat INNAN skadan är skedd? Det är inte de anställda inom socialtjänsten som omöjliggör detta, det handlar om att det måste ske förändringar i lagar och förordningar samt tillämpning av dessa.

Slutligen en mindre viktig undran. Alla dessa program som går på dumburken: Böda Camping, Ullared, Paradise Hotel, Sandhamn, Hollywoodfruar, Skånefruar, Dansbandsbrudar, Bartenderskolan etc. Hur stort utrymme finns det egentligen för denna typ av "underhållning"? Vem tittar? Har människan  blivit så blasé att hon inte orkar med de mer väsentliga delarna av tillvaron? Nä, vill ni någon gång tortera mig så sätt mig framför Paradise Hotel. Jag skulle nog gå med på vad som helst för att slippa se det.